En dödens framtand

Nu har plutten somnat, med ett stadigt grepp om spjälskyddet.
Tittar på "My name is Earl" och börjar bli trött. Bio-godiset börjar sina (och herregud, höll på att glömma påsen i mammas väska, hade ju slutat med tårar och tandagnisslan) och jag ska nog borsta tänderna. Det där med tandtråd borde jag ta tag i, men tycker det tar alldeles för lång tid. Fast det är nog värt det, i långa loppet. Har ju faktiskt inte en enda lagning (förutom en rotfyllning*) i tänderna och skulle inte vilja fylla munnen med en massa sånt heller. Men nu för tiden kan man ju köpa det mesta nytt så jag kanske skulle sätta upp tänder på listan.

* Jag och syster hade morfar som barnvakt en vinterdag och var ute och åkte pulka.
Varför stanna innan branten och diket tänkte jag och tog upp fötterna. Jag fram och syrran bakom mig i lilla pulkan och med ett swish följt av ett brak fastnade vi mot en röd laduvägg. Med syrran som en kloss i ryggen blev jag upptryckt mot en väggen, skrapade upp ansiktet, tappade en tand medan framtänderna blev en aningens intryckta. Hamnade hos jourtandläkaren som bröt tillbaka tanden, innan bedövningen tagit kändes det som. Och senare blev det även en rotfyllning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0