V 40 (39+0)



Kroppen:
Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.


Kan faktidkt känna mig lite nervös nu, det är ju snart dags och jag vet ju vilken jäkla smärta det är att föda ett barn.
Undrar över hur det ska sätta igång och hur lång tid det ska ta. Kommer värkarna kännas på samma sätt som med Alvin eller kommer det vara annorlunda?
Nervös över om allt kommer gå bra eller ej.
Allt visar sig ju inom kort och det finns ju inte så mycket som jag kan göra för att påverka utgången.
Lite sammandragningar nån enstaka natt, annars lugnt. När jag lagt mig på kvällen är det fullt liv i magen och sparkar hit och dit.
Känns inte som magen sjunkit och inga som helst tecken på att det ska komma en bebis snart.
Vem vet, kanske dröjer det tre veckor till...


Kommentarer
Postat av: Mia - 17år och Mamma till William och Marcus!<3

ja de har du rätt i!



Föresten, inlägget du skrev om hur de skulle kännas andra gången att föda.

För mig var de mycket värre andra gången!! Allt gick fortare och gjorde mer ont. Fast jag överlevde! Och sprack inget denna gången heller :P

//kram, Mia

2010-02-03 @ 10:46:13
URL: http://snuttegubbe.bloggplatsen.se/
Postat av: Johanna ♥ Blivande tvåbarnsmamma

Ojj ojj snart dags, när som helst!

2010-02-03 @ 16:43:43
URL: http://salkert.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0